MILJONER I PLÅNKAN

»Den 22 mars 2015 16:06«

Något jag verkligen kommer sakna är Indonesiens valuta. Älskar känslan av att ha 3 miljoner i plånboken och köpa en drink för 35.000. Haha varför ska de vara så krångliga och ha så många nollor för? Rp 100.000 är ungefär 65 kronor så varför inte göra det enkelt och ta bort de tre sista nollorna? 
Man hinner ju tappa hakan när de säger att en flaska vatten kostar Rp 5000 innan man inser att det är 3 kronor de pratar om.

Innan idag när det var så varmt så jag drog upp en miljon ut fickan för att använda som solfjäder.

MONKEY FOREST

»Den 09 mars 2015 13:42«

 
Efter marknaden gick vi till Monkey Forest, Simon ville se apor! 
Inträdet kostade Rp 30.000 (20kr) och Simon var överlycklig. Jag tycker sådär om apor, de är ofta ganska aggressiva vid sånna här turistiga tillställningar och dessutom riktiga tjuvar, man får verkligen hålla hårt i sina grejer! En kvinna ställde ifrån sig sin väska för att ta el bild, snabbt som tusan hoppar en apa fram och öppnar väskan och stoppar ner sin arm för att sno med sig något, men kvinnan var lika snabb hon och skrämde iväg apan som hoppade iväg tomhänt.
En annan apa hoppade på en kvinna som drack vatten och snodde med sig flaskan och började själv dricka, ugh läskiga djur. Simon gillade de dock, han både matade och gosade med dem haha.
Regnskogen i övrigt var faaantastisk, så otroligt vackert! Åh vad vi verkligen gillar Ubud, men imorgon ska vi åka vidare mot Gili öarna och vi hoppas på att det är minst lika underbart. 
Kram på er!
 
 

UBUD MARKET

»Den 09 mars 2015 13:07«

Efter att vi varit vid risfälten kände vi oss hungriga så vi lämnade lite saker på hotellet sen gick vi mot Ubuds kärna. Vi hittade ett fantastiskt ställe att äta lunch på, Tutmuk som ligger på Dewi Sita (ett gatunamn alltså). Jag åt indonesiskt medan Simon höll sig till det västerländska, han gör gärna det eftersom han är allergisk mot nötter så vi tycker att det är otroligt onödigt att riskera en allergichock. Vi har dock skrivit ut ett allergikort på indonesiska som vi kan visa på restauranger men vi glömde självklart det på hotellet.. De är ganska oförstående om hur farligt det kan vara för honom att stoppa i sig nötter (eller bara äta något som tillagats tillsammans med nötter) eftersom den typen av allergi är otroligt ovanligt i Asien och Indonesien så det är dumt att chansa.
Hur som, både min och Simons mat var helt fantastiskt god, de är verkligen duktiga på det här med mat i detta landet. Även det västerländska är fantastiskt gott med otroliga smaker.
Efter att vi fyllt på med både mat och läsk traskade vi vidare längs huvudgatan i Ubud och strosade omkring på marknaden. Det var den mest fantastiska marknad jag någonsin varit på, det var nästintill knäpptyst, det enda som hördes var fågelkvitter och en gammal man som spelade på sin xylofon. Försäljarna satt tysta och log, inte en enda tjatade på en att man skulle köpa av just dem eller vilket fantastiskt pris de kunde erbjuda etc. Utav var man sugen på att köpa något frågade man vänligt och först då gick de in i sitt "säljmood". Fantastisk marknad och vad jag älskar indonesier, så otroligt vänliga!!













Tidigare inlägg