SISTA DAGEN I ENSAMHET

»Den 02 mars 2015 03:52«

Hörni, dagen är här, min sista dag i ensamhet. Inatt kl 04.00 ska jag möta upp tre underbara pinglor på Southern Cross Station och ta med dem hem till vår lilla lya. Det är min fina vän Ebba (Engströmarn för er som tvekar på vilken av ebborna jag menar) och hennes två resekompanjoner Sandra och Julia som ska börja sin 3 månaders backpackingresa här i Melbourne och hur timeat är det inte att deras första stopp är Melbourne när vi fortfarande är här? Det ska bli så fruktansvärt kul att ha dem här! Och det bästa av allt, jag slipper vara ensam sista veckan och ska njuta av denna underbara staden till 100%, ni förstår inte hur taggad och lycklig jag är.

Ett lite sidospår i inlägget: jag har alltid trott att de kommer natten mellan tisdag och onsdag men när jag Skypeade med min familj igår (och mormor och Thord var med också!! Såå kul att få prata med er❤️) så sa mamma "så Ebba kommer imorgon natt då! Ska det bli kul?" Varpå jag svarade "nej de kommer på tisdag natt men det ska bli jättekul" och då blev mamma alldes tyst men svarar tillslut "är du säker?" Och jag bara skrattade och svarade självsäkert att "ja mamma jag vet väl när jag ska hämta dem på stationen" sen säger hon "men de har redan lämnat Sverige, det betyder att de kommer ha en 51h lång flygresa, känns inte det lite länge?" varpå jag helt chockad skrek i luren "VA HAR DE REDAN LÄMNAT?? Mamma jag har ingen aning när de kommer!!!" Men tillslut kom vi fram till att det är redan inatt, natten mellan mån-tis de kommer, alltså ett dygn tidigare än jag beräknat. Hahah ser framför mig hur de står där på stationen och letar efter mig medan jag ligger hemma och sover helt ovetandes om att de redan befinner sig i landet.. 

Men vad gör jag då med min sista dag? Jo jag ligger ensam i Flagstaff Gardens och läser böcker och lyssnar på podcasts. Påväg hit när jag skulle gå över en gata möte jag en kille med en fullastad vagn som välte, mitt på övergångsstället!! Och tiden man har på sig att gå över vägen är väldigt kort så han fick ju panik men innan han ens hann reagera hade flera personer redan börjat samla in paketen, och en utav dem var jag. Han blev så otroligt glad och lättad, vi och alla paketen var borta från vägen och trafiken på bara några sekunder. Jag undrar dock vad han tänkte när han packade vagnen?

En annan rolig grej som hänt mig idag, jag har fått post! Mitt första och troligtvis enda brev jag kommer få här borta (bortsett från räkningar etc..) och det var från Sofie, världen bästa vän. Jag blev så otroligt glad och alldeles gråtfärdig av både lycka och saknad när jag läste hennes fina handskrivna brev skrivet på brevpapper hon fått när hon fyllde typ nio haha. Tack fina du❤️
Nu ska jag njuta av boken lite till innan Simon slutar. Ikväll ska vi storstäda lägenheten och börja packa.. Usch vad trist.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0